Vi tror att primitiva folk lever i rädsla

 (Översättning av ”We Think Primitive People Live In Fear” från Deep Ecology Hub: http://www.deep-ecology-hub.com/primitive-people.html av Marcus Wallén)

Vi har stora missuppfattningar om primitiva folk i vår kultur. En av de största missuppfattningarna som vi har är att icke-civiliserade eller så kallade ”primitiva” människor lever i stort lidande och konstant rädsla.

När vi tänker på ursprungsbefolkningar som fortfarande finns i världen eller på primitiva folk som levde före civilisationens uppkomst drar sig Mor Kultur vissa negativa bilder till minnes.

”Bilderna är ofta av människor som är sjukliga, hukandes halvnakna med missfärgade tänder, sökandes genom jungeln, korta, dåligt närda, levandes desperata liv i en fientlig miljö.”
– Thom Hartmann

Utan bofast jordbruk antar vi att dessa folk måste vara i en daglig kamp för att hitta mat. De lever ständigt i rädsla för att gå hungriga och i rädsla för de onda andarna runt dem.

Utan teknologi måste de leva efter naturens infall. Så hemskt det måste ha varit, att kämpa för att hinna med ditt byte samtidigt som att ligga ett steg före ditt rovdjur.

Mor Kultur säger åt oss att sådana människor inte är helt mänskliga. De hör inte hemma i historien, de hör till denna dystra plats kallad ”för-historia”. Som Daniel Quinn uttrycker det, vi får veta att det inte fanns någon mening i för-historien, inget uppnåddes förutom faktumet att det la grunden för vår ankomst – civilisationens ankomst när människan uppfyllde sitt öde och blev fullt mänsklig.

Dessa myter överlever bara därför att de flesta människor i vår kultur inte har blivit exponerade för några andra idéer. Vår historia berättar om kolonisering och hur vi förbättrade ”barbarernas” liv men vi lär oss lite om hur de faktiskt levde. ”Du behöver inte veta hur de levde”, säger Mor Kultur, ”det var en underlägsen livsstil och vi får det bra av att bli av med den. Det finns inget vi kan lära från dessa folk.”

Hur det verkligen är

Om man tar tiden att faktiskt undersöka så kallade primitiva folks liv kommer man att finna att de faktiskt inte lever i konstant rädsla.

De lever lyckliga och hälsosamma liv. Deras diet är mer varierad och mer näringsrik än vår.

De har färre degenerativa sjukdomar, de har långa starka fysiska kroppar och de dör inte alla vid 25; de avnjuter faktiskt en relativt lång livslängd.

De grymtar inte till varandra, istället har de komplexa talade språk. De har också andlig tro, stam-seder, rättssystem och långa historier.

Medan inomstam-strider på låg nivå äger rum regelbundet lever ursprungskulturer lyckligt ovetande om krigföring som vi känner det – den slags som syftar till att begå folkmord och utplåna levnadssätt.

Detta är inte att säga att en ursprunglig livsstil är perfekt. Självklart kan det bli stora problem och frågor. Men det är inte barbariskt och brutalt. De går inte runt och grymtar och slår varandra i huvudet med klubbor. Inte heller går de runt och begår hänsynslösa mord. ”Flugornas herre” är inte en korrekt representation av hur folk lever när de inte har strukturen av ett civilt samhälle.

När civilisationen har tagit kontakt med ursprungssamhällen hoppar de senare sällan av glädje och ger sig av och går med i tåget av ”framsteg och utveckling”. Ändå tvingar vi det på dem, med antagandet att deras livsstil är lägre stående. Vår kulturs mytologi föreslår att de inte vet vad som är bra för dem, så vi måste utbilda dem i civilisationens underverk.

Det finns värde i det ursprungliga sättet att leva. Det finns stora lärdomar för oss att lära. Faktum är att vi behöver lära oss om vi ska kunna stoppa oss själva från att förstöra världen. Det är inte de primitiva folken som inte vet vad som är bra för dem; det är vi.