Jag har översatt en kortare text om "Det Stora Bortglömmandet". Texten kommer från deep-ecology-hub.com och är i sin tur en sammanfattning av ett avsnitt i Daniel Quinns bok "The Story of B".
Det Stora Bortglömmandet syftar på den kunskapsrikedom som vår kultur förlorade när vi upptog vår nya civiliserade livsstil. Kunskapen som tillät ursprungskulturer att överleva, kunskapen att vi en gång också levt i stamsamhällen och vetskapen att vi bara var en kultur av tusentals. Allt detta försvann på några få generationer.
Det Stora Bortglömmandet berättar om en enorm kulturell kollaps sedan stamfolken befann sig i ett nytt och märkligt centraliserat massamhälle. Nya trossystem och levnadssätt fyllde tomrummet. Men utan att bli beprövad av det naturliga urvalet under tusentals år var denna nya kultur evolutionärt ostabil.
Det är bara på senare tid som Det Stora Bortglömmandet har avslöjats. Förståelsen av det innebär nyckeln för att kunna begripa vår destruktiva kultur. Och att åter minnas vad som glömdes bort är nyckeln till framtiden.
Hur Det Stora Bortglömmandet Ägde Rum
Det började för ungefär 10 000 år sedan när en kultur i Främre Orienten upptog ett nytt levnadssätt som människor inte hade prövat tidigare.
De började utföra en intensiv form av jordbruk som tillät dem att bli bofasta. De producerade stora överskott som ledde till en befolkningsmässig och geografisk explosion. Vad som hade börjat som mindre bondesamhällen blev så småningom till byar, sedan städer och till slut kungariken. Civilisationen började.
Men det var inte förrän långt senare som man började skriva ner historia, flera tusen år senare till och med. Vad som hände emellan var att människorna i denna kultur glömde vad som hade hänt. De glömde att de en gång hade varit så kallade jägar-samlare med en nomadisk livsstil. De antog att mänskligheten hade kommit till planeten samtidigt som civilisationen. De antog att civilisationen och bofast jordbruk var människans naturliga tillstånd, lika naturligt som att beta och leva i hjordar är för buffeln.
Detta gav naturligtvis upphov till antagandet att vi bara var några tusen år gamla, att mänskligheten började när civilisationen började.
De primitiva kulturer som levde på gränsområdena till den tidiga civilisationen skulle uppenbarligen antyda att människor levt på ett annat sätt. Men de förklarades enkelt bort. De hade fallit från det naturliga civiliserade stadiet; de hade degraderats till barbari. De hade en gång levt som fullkomliga människor men de hade glömt tillvägagångssättet och hade nu blivit underlägsna, de var nu undermänniskor.
Vår Kulturs Filosofiska Rötter
Denna kollektiva kulturella minneslucka; denna tro att människorna hade anlänt till världen som civilisationsbyggare hölls av vår kulturs tänkare.
Filosoferna, historikerna och teologerna i de antika civilisationerna: Sumer, Egypten, Assyrien, Babylonien, Indien och Kina vävde in Det Stora Bortglömmandet i sina verk.
De som följde - de hebreiska bibelförfattarna, Moses, Samuel, Elia, Jesaja och Jeremia, de stora västerländska tänkarna Sokrates, Platon, Aristoteles och de stora österländska tänkarna Lao Zi, Buddha, och Konfucius - vävde alla in Det Stora Bortglömmandet i sina verk.
De mer moderna tänkarna följde efter, de tänkte inte på Det Stora Bortglömmandet. Varför skulle de göra det? De hade ingen anledning att tro att människan inte kommit till världen som civilisationsbyggare. De hade ingen anledning att tro att det inte var vårat naturliga stadium. Så Thomas Aquinas, Francis Bacon, Galileo Galilei, Isaac Newton och Rene Descartes förde vidare vår kultur med Det Stora Bortglömmandet i grunden.
Sanningen Avslöjas
Paleontologin avslöjade Det Stora Bortglömmandet. Paleontologin gjorde det klart för oss att människan inte hade anlänt till jorden när civilisationen uppstod. Vi hade redan levt länge, ett par miljoner år till och med, på ett helt annorlunda sätt. Människan hade inte fallit från sin naturliga plats till primitivt leverne. Det var så vi började.
Ser man tillbaka kan man förmoda att avslöjandet av Det Stora Bortglömmandet måste ha varit en upptäck av enorm betydelse. Det borde ha skakat om grundvalarna i vårat sätt att tänka och i vår kultur. Man kan förmoda att detta borde ha lett till fundamentala förändringar i tänkandet om vilka vi är och hur vi bör leva.
Men det gjorde det inte. Det Stora Bortglömmandet förklarades bort. Istället för att inse att två väldigt olika och legitima sätt att leva hade antagits i människans historia kom 1800-talets tänkare på detta: människan hade kommit till världen som en vilde men hon var menad att bli civilisationsbyggare.
I princip sa de: "Vem bryr sig om vi inte kom hit som civilisationsbyggare. Det var vårat öde att bli det. Nu när vi är här, vem bryr sig om vad som hände före oss. De där människorna som levde före oss var endast våra föregångare. De var inte viktiga."
Vi anlände inte som civilisationsbyggare, men det var vårt öde att bli det.
Historikerna kom på ett bekvämt sätt att förbise de där människorna som gick omkring de där miljontals åren innan vår kultur uppstod.
Istället för att acceptera att de var en del av historien förvisades de till förhistorien. De fanns innan historien, ty historien började när civilisationen började. Vi är kronan på verket; vi är de som uppfyller människans öde. Det är vi som borde bli studerade.
Myten om den Neolitiska Revolutionen
Vår kulturs omvandling från jägar-samlare till civilisationsbyggare blev också bortförklarad. Termen våra tänkare kom på var "Den Neolitiska Revolutionen."
Såhär löd förklaringen: Innan den neolitiska revolutionen visste inte människor hur man utförde någon form av jordbruk. De levde som jägar-samlare. Så fort de upptäckt jordbruk kunde de bosätta sig och bygga civilisationen. Den neolitiska revolutionen utgjorde grunden från vilken allt det storslagna med mänskligheten härstammar.
Det förklarades på ett sådant sätt som får oss att tro att den neolitiska revolutionen var:
*Något som hände mer eller mindre alla
*Något som hände mer eller mindre samtidigt
Historien berättades på ett sätt som gör att vi tror att en grupp människor listade ut allt och att de i närheten som såg det tänkte "aha, vilket bättre sätt att göra på, vilket bättre sätt att leva." Så fort en grupp blev upplyst med kunskapen om jordbruk slutade de genast med sitt primitiva jagande och samlande och bosatte sig för att praktisera det bättre sättet. De såg att detta var människans öde och de ställde ivrigt om.
Denna myt har genomsyrat vår kultur sedan 1800-talets tänkare skapade den för att understödja idén att civilisationen är människans gudomliga öde. Den neolitiska revolutionen var dock inte alls en revolution.
Jordbruk hade praktiserats på många olika sätt av tusentals olika kulturer runt om i världen. Jordbruk är inte unikt för civilisationen. Vad som är unikt för civilisationen är en speciell form av jordbruk som Daniel Quinn kallar "totalitärt jordbruk".
Totalitärt jordbruk underordnar alla livsformer för den hänsynslösa produktionen av människoföda. Det är tron på att vi äger jorden och att vi borde omvandla allt land till människoföda.
Detta genererar enorma överskott som i sin tur genererar hastig befolkningstillväxt och lika hastig geografisk expansion.
Genom ren och skär talrikhet körde totalitära jordbrukare över grannregioner och utplånade andra kulturer och deras sätt att leva. Den neolitiska revolutionen var inte något som började och slutade för tusen år sedan. Den pågår fortfarande och drivs på av våra kulturella doktriner som säger att jorden är en motståndare som måste erövras.
Den neolitiska revolutionen handlade inte om människor som hittade ett bättre sätt att leva. Den handlade om en enda kultur utav tusen som började leva på ett sätt som endast fungerade genom exponentiell tillväxt. Civilisationen spreds inte för att den var en bra idé. Civilisationen spreds genom tvång. De totalitära jordbrukarnas exponentiella tillväxt trängde undan allt och alla. Det var ingen revolution, det var ett experiment som spårade ur.
Så när Det Stora Bortglömmandet avslöjades blev det snabbt sopat under mattan. Vår kultur gick från att tro det här:
Första Människorna
/
Vi
Till att tro detta:
Första Människorna
/
Paleolitiska Människor
/
Mesolitiska Människor
/
Neolitiska Människor
/
Vi
Fast verkligheten mer liknar det här:
Första Människorna
/
Paleolitiska Människor
/
Mesolitiska Människor
/
Neolitiska Människor
/
Det Stora Bortglömmandet
/ /
10 000 andra kulturer Vi
Ett Nytt Sätt att Tänka
Insikten om Det Stora Bortglömmandet ger oss ett nytt perspektiv på människans historia och vår plats i världen. Det ger oss möjligheten att se att ett annat sätt att leva existerade rättmätigt på jorden.
Svaret på den ekologiska krisen ligger inte i att fumla omkring på samma stig vi har försökt fullborda i tio tusen år. Det ligger inte i att maniskt försöka fixa ett levnadssätt som bara kan lyckas genom tillväxt. Så småningom skulle det växa sig så stort att det skulle få slut på utrymme för att fortsätta. Den tiden har kommit nu.
Istället för att justera och ändra vår livsstil för att på något sätt få det att fungera behöver vi en total översyn av vårat sätt att leva.
Nu kan vi studera urprungskulturer och säga att de inte har fallit ner i barbari.
De har inte blivit efterlämnade i marschen mot framgång; de är inte det mest underutvecklade folken i civilisationen.
De lever på ett sätt som är totalt annorlunda från vårat.
Ett sätt som inte är underlägset och som inte endast är en förgångare till civilisationen. Nu kan vi se på dom med nya ögon, med nyvunnen respekt och lyssna på vad de har att säga.
De har levt i harmoni med planeten i miljoner år. De har mycket att lära oss.
Nu kan vi se att den ekologiska krisen inte beror på mänskligheten. Människor är inte parasiter. Människor kan och har levt hållbart. Problemet är en enda kultur. Kulturen som började för 10 000 år sedan med totalitärt jordbruk och som än idag praktiserar det. Vi behöver inte ändra människor. Vi behöver inte fixa dem. Vi behöver bara överge en enda destruktiv kultur.
Vi utgör inte 99% av världens befolkning för att vi har ett bättre sätt att leva. Vi utgör 99% för att vi växte och trängde undan de som inte hade behov att växa.
Vi kan hitta ett nytt sätt.
