Mer fritid är inte typiskt för civilisationen

I vår kultur tror vi att fritid är typiskt för civilisationen, att vår livsstil är en som ger människor mer ledighet. Enligt myten är jordbruket ett effektivt sätt att få mer mat för mindre arbete. När vi blev mer framgångsrika i matproduktionen kunde en bonde producera tillräckligt med mat för att mätta många fler magar. Således blev dessa människor befriade från behovet av självhushållning och kunde hålla på med andra saker. På det stora hela skapades mer fritid för alla.

Samma myt gör gällande att primitiva folk inte har denna fritid eftersom all deras energi går åt till att konstant leta efter mat och kriga med varandra. Det är de som är begränsade, fasta i behovet av att alltid vara tvungna att ordna nästa måltid. Så avundsjuka de måste ha blivit när de råkade se en fruktodling, häpna över ett sådant överflöd.

Jordbruk innebär mer arbete, inte mindre

Men så gott som varenda studie av vilken kultur som helst har alltid visat att ju mer komplext och hierarkiskt ett samhälle är, desto hårdare måste dess invånare arbeta. Detta gäller både för civiliserade samhällen och "primitiva" samhällen. Faktum är att det även gäller icke-mänskliga varelser. Koalabjörnen spenderar hela dagarna sittandes i trädet tuggandes på eukalyptus. Pandan gör likadant med bambu. Lejonhonor jagar när flocken är hungrig och spenderar resten av sin tid med att leka och sova. Många stamkulturer praktiserar någon form av jordbruk. De spenderar mer tid med att arbeta än de kulturer som bara sysslar med jagande och samlande.

När vår kultur upptog totalitärt jordbruk på heltid så betydde det mer arbete snarare än mindre. Vi blev tvungna att plantera, underlätta för växtligheten, avhysa rivaler, skörda, lagra och distribuera. Det innebär mycket mer arbete än att helt enkelt låta naturen göra hela jobbet och bara plocka frukten från trädet.

Men detta går inte in i huvudet på de flesta människor i vår kultur. De är så genomsyrade av tron att livet hos ursprungsbefolkningarna måste vara avskyvärt. De inser att det främsta målet är att arbeta mindre och ha mera fritid, att befrias från det påfrestande kravet att tjäna sitt levebröd.

Men vår kultur säger att detta önskade tillstånd endast kan nås inom civilisationen, om man bara arbetar tillräckligt hårt. Om vi fortsätter att hålla fast vid civilisationen tillräckligt länge så kommer vi att nå dit. Det där underbara sättet att leva på väntar precis runt hörnet. Det är iallafall knappast något som åtnjutits av vildar.

Vi är fast i våra övertygelser

Denna myt är vad som får de flesta i vår kultur att uthärda slitsamma och själadödande 40-60-timmars arbetsveckor medan drömmen om fritid bara levs av några få rika människor på toppen av hierarkin. De är rätt glada i att sprida tanken om att "vem som helst kan lyckas". Men egentligen finns det bara plats uppe på toppen för några få.

Stamkulturer å andra sidan spenderar i genomsnitt 2-4 timmar per dag för med att förse sig med livets nödvändigheter. Det är enklare att bara gå ut i världen och plocka maten som redan finns där än att slava hela dagen med jordbruk.

De spenderar resten av dagen med att umgås, skoja, berätta historier eller fundera över livets mysterier. I motsats till vad vår kultur säger har detta faktiskt varit en bekväm, lycklig och tillfredsställande livsstil.

De spenderar arbetstiden med att producera åt sig själva och sina familjer. De arbetar inte åt någon chef. De producerar inte för att försörja en aristokratisk överklass som inte arbetar. De jobbar inte för att betala skatt. Och de jobbar inte för att betala av skulder.

Översatt ifrån deep-ecology-hub.com